Allt det här kan se ut som fina och sympatiska egenskaper. Vid rätt tidpunkt och med rätt person är de också det. Problemet är att den som prickar in merparten eller alla av dessa punkter ofta saknar förmåga att bedöma när det är läge att känna in och anpassa sig, och när det inte är det. Så de anpassar sig jämt.
Konsekvensen blir att hela livet blir en hinderbana mellan andra människors preferenser. Ett ständigt undvikande av konflikter och konfrontationer. Ett närmast tvångsmässigt stöttande av alla som kommer i ens väg. Ett självutplånande beteende som förhindrar bråk, ser till att allt är fixat och att alla är glada. Det är fullkomligt utmattande – och väldigt manipulativt.
Låt oss vara uppriktiga. Du gör ju inte allt det här bara för att du är supermån om att alla andra ska ha det bra. Du gör det för att du ska må bra. Du står inte ut med dålig stämning, konflikter eller att andra människor har problem. Det får dig att må dåligt. Därför gör du allt du kan för att undvika det. Det ser ut som att du är jättemån om alla andra, men i grund och botten har du blivit en mästare på att manipulera människor till att bara känna och visa de känslor som du är bekväm med att de känner och visar.
Jag vet att jag är lite hård nu, men har jag fel?
Nä, jag tänkte väl det.
Så vad innebär det här mönstret för ditt dejtande? När du anpassar dig, undviker konflikter och gärna vill vara till lags leder det till att:
Lyckligtvis är det här ett inlärt beteende vilket innebär att det också går att lära om. Men hur då?
Vill du släppa taget om anpassningen är det första du behöver göra att rikta om din uppmärksamhet, från alla andra tillbaka till dig själv. Du behöver börja vara nyfiken hur saker känns för dig och ta det på allvar. Du är nämligen en väldigt viktig person när du dejtar. Du utgör 50% av varenda dejt, samtal och relation du har. Om det inte finns någon hemma på din planhalva kommer dejtandet bli väldigt skevt.
Därför är det helt avgörande att du vet vem du är, vad du gillar och hur du fungerar när du dejtar. Jag brinner så mycket för detta faktum att jag skrivit en bok med titeln Dejting börjar med dig! för så är det verkligen! Det funkar inte att bara fokusera på vad andra människor vill eller försöka räkna ut vem du ska vara för att bli omtyckt. Du behöver veta vem du är, och kunna utrycka det för att någon ska ha en chans att lära känna dig.
Det är också en absolut förutsättning för att du själv ska kunna avgöra vem du vill vara med. För det du längtar efter är ju inte att någon ska bli kär i en anpassad låtsasversion av dig, eller hur? För precis som alla andra människor längtar du såklart också efter att bli mött på djupet och uppskattad på riktigt för den person som du faktiskt är.
Då behöver du först lära känna dig själv, och sedan låta andra lära känna dig. Och allt börjar med att gång på gång rikta tillbaka uppmärksamheten till din egen upplevelse.
Skillnaden kommer bli stor när du lärt dig göra det, både i hur det känns för dig (det är ju fullkomligt utmattande att anpassa sig till andra hela tiden) och i hur dejtandet går. Här är några exempel på vad som saker som blir väldigt annorlunda:
Du har som enda kriterium att den andra personen vill dejta dig.
Du känner lättnad och tacksamhet varje gång någon visar intresse.
Du låter den du dejtar ta alla initiativ och bestämma allt.
Du tar ansvar för 100% av era samtal och för att ni har trevligt.
Du försöker räkna ut vem du ska vara för att bli omtyckt.
Du har som främsta (men inte enda) kriterium att du vill dejta den andra personen.
Du tänker ”lyllo dig” om alla som får dejta dig.
Du kan ge uttryck för vad du vill och tycker om.
Du tar ansvar för 50% av samtalet och trevligheten och överlåter 50% till den andra.
Du försöker visa så mycket som möjligt av dig själv för att ta reda på om du passar ihop med personen du dejtar.